Rytmisk Rörelseträning och reflexintegrering

Eira ATNR                    Logga RMT

Rytmisk Rörelseträning är övningar som liknar spädbarnsrörelser. De kan göras aktivt av barnet/personen själv eller passivt med hjälp av en annan person, t.ex förälder. Det är de rytmiska rörelser som små spädbarn intensivt upprepar när de ligger fritt på golvet(framför allt på mage men även på rygg), kravlar, sitter eller står på alla fyra och som gör att de lär sig koordination och balans så att de till slut kan resa sig upp och gå. Rörelserna hjälper även till och utvecklar koncentration, seende, tal, känsloliv och impulskontroll med mera.

 

Dessa rörelser integrerar också spädbarnsreflexerna. Redan som foster och under första levnadsåret styrs barnets rörelser av primitiva reflexer från hjärnstammen. Reflexerna utvecklas enligt en viss ordning och tränas bort när barnet gör upprepade, rytmiska rörelser, när barnet får ligga fritt på golvet. När barnet har gjort en rörelse tillräckligt, så det kan rörelsen exakt, är reflexen integrerad och barnet går vidare med nästa moment i den motoriska utvecklingen .

Hoppar barnet av någon anledning över någon av rörelserna, t.ex krypningen, kan det ha kvar reflexer, som förhindrar utvecklingen av nervbanorna och som kan ge problem längre fram, t.ex med balans, koordination, koncentration, läsning och skrivning.

Det finns olika sätt att jobba med kvarvarande spädbarnsreflexer i Sverige och i världen. Denna metod har utvecklats av Kerstin Linde på 1980-talet och undervisas numera av läkare Harald Blomberg på Centrum för rytmisk rörelseträning i Solna.

Läs gärna mer utförligt på hans hemsida www.haraldblomberg.com och på www.blombergrmt.se

Man jobbar med s.k. primitiva reflexer även i andra länder, som t.ex. Storbritannien, Spanien, USA, Ryssland, Nya Zeeland.

 

P1060674

När det lilla barnet får något i händerna är det en reflex som gör att det vill stoppa det i munnen. Genom att gripa om saker och föra det till mitten av kroppen tränar det bort reflexer.

 Rytmisk Rörelseträning

Om barnet får ligga på mage och träna stärker det rygg, nacke och armar. Det kan så småningom även rulla runt och få ner fötterna i marken och börja åla. Alla rörelser, all träning, barnet gör hjälper till att jobba bort reflexer. Då s.k. integreras reflexer. Det tränar även synen genom att titta på nära och långt håll.

Samspelet mellan sinnena och kroppens rörlighet är viktig för vår utveckling och hur vi förstår omgivningen.

Om det inte fungerar bra kan vi få svårt att tolka information och vi kan få problem att röra kroppen, ha svårt att orientera oss i tid och rum, få svårt att koncentrera oss, ha svårt att läsa, skriva och räkna.

Föräldrar är oftast de första som ser att det är något som inte stämmer hos barnet. Det kan vara svårt att ta på, men man har en känsla att något är annorlunda. Ofta får man höra att barnet kommer växa ifrån det. Det gör de också ibland. Men många barn har kvar sina problem, och kan förbli oförstådda.

När vi föds har vi alla delarna i hjärnan, men de är inte sammankopplade. Hjärnan inte färdigutvecklad. Under det första levnadsåret, när barnet rör på sig på golvet, utvecklas nervbanor mellan ögat, hjärnan och kroppen. All inlärning äger rum via hjärnan och hjärtat. Kroppen fungerar som en mottagare av information, som förmedlas vidare till hjärnan. Detta gör att massor med nya nervbanor utvecklas under barnaåren, om barnet blir kärleksfullt berört och buret och om det får röra sig fritt på golvet.

Det är därför väldigt viktigt att bära,vagga och prata kärleksfullt med spädbarnet och att det får ligga mycket på golvet och röra sig fritt, så det kan träna och åter träna för att få igång alla nervbanor.

Små barn som får röra sig fritt och inte måste sitta i bilbarnstolar eller gåstolar beter sig ungefär som barn med ADHD. De har svårt att sitta still, är mycket aktiva och klättrar runt, har svårt att koncentrera sig längre stunder, lyssnar inte när man säger till dem, har svårt att vara uppmärksamma m.m. Detta är normalt.

Pincettgrepp

Pincettgrepp. Kan man inte hålla så här finns ofta handreflexer, vilka kan påverka finmotoriken, t.ex att knäppa knappar, knyta skor, skriva.

Vad är det då som gör att små barn vidareutvecklas så att de inte ”fastnar i detta ADHD-beteende”? Jo, spädbarn tränar intensivt på att göra vissa rörelser, s.k. spädbarnsrörelser. När de har lärt sig en rörelse rätt kan de gå vidare till nästa. På så sätt lär de sig att först vrida huvudet, stoppa händerna i munnen, gripa efter saker, rulla runt, åla, sitta, krypa och slutligen gå. Hoppar barnet över något av dessa stadier kan det längre fram inte bara få problem med att röra sig på olika sätt (t.ex. med hållning,balans och koordination) utan också få svårigheter med känslor och beteende och problem med att läsa, skriva och räkna.

Det finns andra orsaker till att barnet kan få problem med motoriken och beteendet.

Man har tidigare sett att ärftliga faktorer, sjukdomar och skador under graviditet, förlossning och de första levnadsåren kan ge problem. Numera har man även börjat uppmärksamma att miljön kan påverka negativt, så som ökad elektromagnetisk strålning (från mobiler, datorer mm) och miljögifter (tungmetaller bl.a.). I många andra länder, t.ex. Danmark, Frankrike och Ryssland menar man att mobilstrålning är skadligt för barn.

Kosten kan vara en annan faktor. Framför allt är det mjölkprotein (kasein) och gluten som kan ge problem. Och även socker. Om man har känsliga tarmar och tillför mjölk eller gluten kan det bildas toxiner (gifter) som följer med blodet upp till hjärnan och kan ge många olika symtom.

Mer om detta kan man bl.a. läsa i Harald Blombergs bok ”Autism-en sjukdom som kan läka”.

Därtill kan också bristen på rörelse, som nämnts ovan, orsaka problem.

Ett annat nytt fenomen är trenden i de nya barnvagnarna. Många nya barnvagnar idag är väldigt små och inte platta i botten. Dels innebär det att barnet inte kan sprattla med benen om det ligger som i ett ”v” och inte ligger plant. Det finns ingen möjlighet att lyfta upp benen, precis som i bilbarnstolarna. De blir fastkilade i en position, vilket hämmar rörelseträningen. Dels är många liggvagnar för små, vilket gör att barnet växer ur dem fort och blir satta i en sittvagn för tidigt, innan de kan sitta.

Dessutom sätter man ofta barnen så att de sitter med ansiktet framåt så de ser trafiken och inte den som drar vagnen (som vanligen är en för barnet känd person). Små barn, upp tills de är 2-3 år, har behov av tryggheten att se sina föräldrar, inte en massa bilar och okända människor och djur som kommer emot dem. Man har sett i undersökningar att små barn som åker framåt tenderar att sova sämre.

Om små barn inte kan sitta själva ska de ligga. Om de inte kan stå ska de sitta.

Våra sinnen

Våra sinnen är: Balans och Vestibulära systemet, Syn, Känsel, Proprioception, Hörsel, Lukt och Smak.

Balansen är roten till all funktion. Fel i balanssystemet ger återverkan på de andra sinnena.

Balansen är beroende av tre sinnen:

1) Balanssinnet, eller Vestibulära systemet,
som finns i innerörat. Det kontrollerar och justerar kroppens hållning när vi rör på huvudet och när omgivningen rör sig. Detta i förhållande till jordens dragningskraft.

Vilka tecken visar på en bristande funktion hos vestibulen? En dålig hållning, klumpighet, ryckiga eller nervösa rörelser, slarvig handstil, svårighet att integrera sinnesförnimmelser, undvikande av sport eller fysisk aktivitet i allmänhet är ofta tecken på en svag vestibulär funktion. Eftersom det vestibulära systemet påverkar så många av våra basala funktioner, har ofta barn och vuxna med vestibulära problem svårigheter med inlärningen.

2) Synen.

Vänster och höger öga ser olika bilder. Dessa bilder förs via nerver till hjärnan där de förs ihop till en bild. Båda ögonen måste samarbeta, vara riktade mot samma punkt och kunna följa en rad med bokstäver samtidigt för att vi ska kunna läsa eller se bilder klart. Detta kallas konvergens.

Bilden vi ser ska också vara klart fokuserad och man ska snabbt kunna växla från långt till kort avstånd, s.k. ackommodationsförmåga. Och för att kunna läsa måste ögonen kunna följa flytande längs en textrad, från ord till ord och rad till rad, s.k. spårning.

Olika kvarvarande primitiva reflexer kan påverka synen på dessa områdena, vilket kan försvåra läsningen. Här är det viktigt att man gör en riktig syntest, inte bara kontroll av närsynthet.

3) Muskel – ledsinnet eller det Proprioceptiva sinnet
gör att vi i varje tillfälle kan veta var våra kroppsdelar är i förhållande till oss själva och till omgivningen. Det är kroppsuppfattning och kroppskontroll.

Om detta är dåligt utvecklat kan man se problem som dålig kroppshållning, oro, svårt vara still, överdriven längtan att bli upplyft och kramad, synproblem, svårt med lägesposition i rummet.

Hörseln handlar om mottagande och överföring av energi genom rörelse och vibration. Från de små benen i mellanörat utvecklas förbindelser till det centrala nervsystemet och balanssinnet.

Hörselkurvor kan se väldigt olika ut för olika personer. I vanliga fall ska man kunna höra samtalsljud bra medan väldigt höga eller låga toner inte hörs. Men i vissa fall är det så att t.ex. fläktljud, bakgrundsbrus och trafik kan höras för starkt, vilket kan göra att man blir överkänslig och att vanliga samtalstoner inte kan uppfattas normalt. Detta kan medföra att ett barn inte hör vad som sägs i t.ex skolan. Detta är ett vanligt problem vid s.k.ADHD.

Problem med hörseln kan t.ex ge: missuppfattning av frågor, överkänslighet för ljud, svårt att vara uppmärksam längre stunder, lättdistraherad, oförmåga att följa instruktioner som kommer efter varandra, dåligt ordförråd, monoton röst, dålig läsförståelse, svårt att läsa högt, svårt att stava, svårt att sjunga rent.

Känseln, det Taktila sinnet.

Känslan av beröring är den första källan till kontakt med omvärlden när vi föds. Först förknippas beröring med matning och välbefinnande. Senare med utforskning av omvärlden.

Vid problem kan vi ha överkänslighet, vill ej bli berörda men kan röra andra tvångsmässigt, dålig temperaturkontroll, låg yttre smärttröskel, allergiska hudreaktioner, eller vi tycker inte om att röra oss mycket, som tex vid sporter, litar på känseln istället för det talade ordet.

Till detta kommer även många andra funktioner i hjärnan som ska fungera, t.ex lillhjärnans funktion och förbindelse med syn-, språk- och motoriskt centra, basala ganglierna, limbiska systemet och prefrontala barken. Dessa olika delar och dess samspel har också stor roll för vår utveckling.

Ovanstående problem kan alltså bero på att barnet eller den vuxne personen har en eller flera spädbarnsreflexer kvar. Detta kan man justera med rytmisk rörelseträning.

Kommentarer är stängda